Nu känner man att sommaren snart är här. Jag längtar så otroligt mycket efter att kunna gå i shorts och äta glass vid vattnet. Ligga och sola för att sedan grilla med nära och kära på kvällen. Solnedgångar, bruna ben och doften av solkräm. En cocktail på uteserveringen, klädd i en somrig klänning. Åh, vad jag längtar.

Jaha... Då har min två-åriga utbildning plötsligt tagit slut och jag ska ut i arbetslivet. Känner mig lite vilsen, men ändå långt ifrån den där känslan av ångest som man kanske borde ha. Jag har studerat oavbrutet - borträknat sommarlov - så länge jag kan minnas. Det är en stor förändring, men en nödvändig sådan. Nu får vi se vart vindarna bär. Jag är förväntansfull och mer motiverad än någonsin. In med cashen, så att säga.

Jag har precis haft min näst sista (alltså näst sista!) tenta på denna utbildning. Två år går läskigt snabbt. Det har jag konstaterat ett flertal gånger under denna helg, men nu får jag det ännu mer bekräftat.

Framtiden är en aning oviss, en aning läskig och en aning magknipsframkallande, men efter den här veckan har jag förhoppningsvis fått ett par betydelsefulla svar och lite större insikt i allt. Det löser sig alltid, som jag brukar försöka intala mig själv.

Du är så knäpp. Men tänk så trist livet vore utan lite knasigheter. PUSS

ibland får man bara världens panik. men efter ett par djupa andetag så får man en varm känsla i kroppen och inser att det faktiskt alltid löser sig.

Att längta efter något kan ju ofta vara outhärdligt. Man är så förväntansfull och glad, och man vill att tiden ska gå så snabbt. Jag brukar ofta undra vad jag ska längta efter när det jag längtar till nu har blivit av. Det finns ju alltid något att längta till - födelsedagar, resor, tv-program, fredagsmiddagen, morgonkaffet eller kanske nya jobbet.

Just nu längtar jag till april. Varför jag gör det går knappt att förklara för jag vet inte själv. Det är det som gör det så himla spännande. Världens bästa pojkvän (min) har ordnat en överraskning till mig. Vi firade 3 år tillsammans förra veckan, men det var mest lite uppvärmning för det som ska ske i april. Det enda jag vet är att jag ska packa kläder för en vecka och att jag kommer behöva en bikini. Och jag behöver inte oroa mig för om jag behövs hemma i form av barnvakt eller så, det är "redan fixat".

Jag som är universums mest nyfikna människa - även om jag är jävligt bra på att hålla masken i nästan alla lägen - håller på att dööööö av det här. Jag är inte bara nyfiken, jag är även världens mest planerade människa, som inte kan hantera att inte ha kontroll över något. Det är lite därför jag inte får veta något heller, Roy vet nämligen att om jag får veta en liten sak kommer jag behöva veta allt annat också.

Men helt ärligt så känns det väldigt skönt att inte veta något. Att bara go with the flow. Slippa planera, fixa och dona, bara lämna allt i händerna på något annan. Jag litar på att vad Roy än har planerat kommer det vara helt fantastiskt.

Haha, jag tänkte egentligen bara berätta att jag längtade efter något, men inte kunde berätta vad för jag själv inte vet något, och att jag därför skulle berätta mer när jag kunde. Ändå blev det en liten novell liksom. Hursom, jag är oerhört spänd på vad min man har planerat och jag längtar!

Ibland finns det saker man känner att man inte kan prata med någon om. Men på något sätt måste man få ut det och jag ber därför i förväg om ursäkt ifall detta inlägg är helt meningslöst i era ögon.

Ibland blir man bara så jävla besviken på folk. Personer i ens närhet som beter sig som idioter. Det finns så mycket irritation och ifrågasättningar i mig just nu och jag blir galen, för jag orkar inte fundera över hur andra människor beter sig. Just nu vill jag bara försvinna. Bara vara för mig själv och göra ingenting. Slippa tänka, slippa känna.

Jag har bestämt mig för att känna lycka för det jag har, istället för att vara olycklig för det jag inte har. För det jag har måste ju vara så mycket mer värt, eller hur? Och om så inte är fallet får jag väl ta tag i det jag inte har. Eller nåt. Äsch, ni fattar! :)

Ikväll ska jag och mina kolleger på Finest Awards. Eventbyrån som jag praktiserar på var nämligen arrangörer av denna prisutdelningsgala förra året, och fick en inbjudan i år. Snälla som de är bjöd de med mig och min praktikantkollega :)

På Finest Awards delas priser ut till de som utmärkt sig mest i nöjes- nattlivs- och bloggsverige. Bland tidigare vinnare i olika kategorier finns bl.a Måns Zelmerlöw, Carolina Gynning, Kenza och Maria Montazami. Konferencier i år är Sanna Bråding, och för underhållningen står bland andra Love Generation.

Det ska bli väldigt kul och intressant att gå på en tillställning som den här. Dels för att jag personligen tycker att sånt här är roligt, men främst för att jag är intresserad av att se hur själva genomförandet går till.

Jag praktiserar som sagt på en eventbyrå och vill veta mer om hur event som denna faktiskt går till på plats. Jag funderar mycket över det praktiska när jag är på exempelvis konserter, klubbar, restauranger och andra ställen som kräver planering. Jag lägger märke till detaljer som dukning, placering av olika föremål, upplägg, ljussättning. Allt. Men det är ju sånt jag tycker är kul, så jag lider inte så mycket av min lilla arbetsskada :)

Kan inte låta bli att verkligen älska den här bilden. Om det är på grund av vår fantastiska utstyrsel, vår underbara kemi som kameran fångade galant, eller om det helt enkelt är för att det är vi två på bilden, kan jag tyvärr inte svara på. Men jag gillare. Och jag är otroligt glad att ha dig som vän.

Som sagt firade jag och Roy Alla Hjärtans Dag/35 månader/dagen-vi-träffades-för-första-gången igår, haha. Vi åt tacos och gick sedan på bio och såg Mästerkatten 3D. Den var mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, och 3D-effekterna blir ju faktiskt bättre varje gång man tittar på det, känns det som. Slocknade i sängen efter en alldeles för lång dag och vaknade ovanligt pigg.

Imorgon har vi ett event på Café Opera. Det är tidningen Chef som har en nylanseringen en. Ska bli kul med lite miljöomväxling och aktiviteter utöver det vardagliga.

Jag är med och tävlar om en Canon 600D, där jag ska berätta om mitt största reseäventyr i hoppet om att vinna en systemkamera.

Jag har aldrig varit någon charterresare. Jag har alltid velat se landet jag besöker "på riktigt" och få se det unika i ställena jag besöker och hos invånarna som bor där. Jag har även oftast fått turen och möjligheten att faktiskt resa på detta sätt. Trots att jag är van att resa så, fick jag mitt livs äventyr när jag följde med min pojkvän och hans familj till deras hemland; Kenya.

Det var en resa som bjöd på allt; det lyxiga livet på stadshotellet i Nairobi, det exotiska livet vid kusten i mombasaoch det genuina livet i byn hos min pojkväns morföräldrar. Där hade de varken rinnande vatten eller el, men det gjorde bara resan till mer av ett äventyr. Små saker som man vanligtvis tar för givet, som att tvätta håret eller sminka sig, var ett helt projekt, men det gjorde mig ingenting.

Vi bodde på ett helt fantastiskt hotell utanför Mombasa. Det var verkligen ett paradis. Vi var på safari och hade extrem tur som fick se ett lejon jaga, och se giraffer på väldigt nära håll. Jag fick träffa nära och kära till min pojkvän och hela resan var bara en explosion av upplevelser!

Ett land jag absolut skulle rekommendera andra att åka till, men framför allt rekommenderar jag sättet att resa på. Försök hitta ett land där någon du känner bor eller ett ställe som någon bekant har besökt, så du kan uppleva landet på riktigt.